prognosen såg ju inför lördagen lovande ut. Vad göra? Packa och dra ja, så jag och Per stuvade in oss i hans bil och drog i ottan. Helvete, vilket tattarlass vi hade på taket.

O´hana Endy och ”brossan” Fredrik skulle också dit från Halmstad, Andreas är en av få halmstabor som lever och kan berätta om hur baksidan på 50 skyltarna – vid utfarten ur halmstad – verkligen ser ut. Folk brukar sitta som ljus i klassen när han berättar om detta. Själva anledningen är ju att dom är självhushållande med ”epic”.

Alrajt, medans jag och Per grisar ner varsin 120 gr ”med allt” i Gärsnäs grillkiosk – med några få mil kvar – ringer Endy och låter oss veta att det är Side-Off och gubbe. Det lät allvarligt tänkte vi. Vi hade redan sett att det blåste på ordentligt längs sista biten, väl framme riggade vi 4.5 respektive 5.0 och gav oss ut. Soppan som utspelade sig därefter skall jag i detalj bespara er ifrån, men sammanfattningsvis hände följande. Min kreativa ådra fick mig att launcha vänster om pointbreaket, för att vinna höjd. Kom nätt och jämt ut genom bryten men körde på en sten som fimpade fenskruven yxade tillbaka fenan så att brädan blev harmynt, fast i arslet. K#”**n också, tillbaka – slibba, slabba epoxy. Då kommer Endy upp – som hade droppat in på samma ställe som jag tagit mig ut igenom – med en muskötsprängd nos på 85an. Det hade tydligen varit torrt i vågens botten! K#”**n! Det var svårseglat som fan, för höger om pointbreaket var det ingen vind. Ingen som i nothing, zipp, zero, kein, och också faktiskt nada.

Vinden droppade långsamt under tidig eftermiddag och vred lite, det var seglingsbart men krävde god teknik. Per och jag avvaktade och slappade lite på gräset, med kameran som huvudkudde dåsade jag av i en och halv timme och snarkade tydligen ljudligt. Vaknade, tittade upp och såg att någon rippade skiten ur marginalförhållandena. Vem fan var det? Jag hade gjort mig allehanda ursäkter att inte gå ut igen, men här rippade någon verkligen – wave 360, snärtiga cutbacks, vertikala – riktigt vertikala – svängar på vågen. Det vore bra att veta vem det var. Man vill ju inte bara repa en bil på måfå tänkte jag, eller hur? haha.

Det visade sig att det var Peter Forslin. Well done. Utrustning? 80 liter och 5.3. Det måste jag säga var kul att se. Hursom både Per och jag lät oss inspireras och tänkte ”no excuses”. Ut igen, och för Pers del körde han på länge. Han stod dessutom ut på vattnet – relativt sett. Lite beroende på att det gick bra, mest dock på grund av att han då var ensam på vattnet……..

All in all – en trevlig dag, håll till godo med lite bilder. Jag är nu inte seglingssugen, för första gången på väldigt länge kan jag ignorera en ilande vindby, eller gässande vatten – konstigt men sant!……………..tror jag.

Tack Per för skönt roadsällskap as always. Men fis lite mindre äckligt nästa gång, jag sa ju att läkeroltabletetrna var milt laxerande..

//Fredrik

[Show as slideshow]

123►

Vaknade, rätt okej i kroppen, tidigt på min lediga dag drog i mig en riktig bulimikerfrulle, rafsade ihop mitt stuff. Solen sken, flaggorna sträckte ut duktigt på vägen ner, jag insöp kupédoften av blåstång och neopren i tjänstevagnen och tänkte detta blir bra…riktigt bra.

Väl framme, strax innan 9, var havet upprört och vitvattnet pumpade in i viken, cleana set och folk på plats. Vinkeln såg prima ut. Riggade 4.4 och tog min favorit Goya 84, Deja vue tänkte jag. Gjorde jag inte detta alldeles nyss? Tog brädan till strandbrynet och tänkte, måste jag gå 30 meter till? nej va fan! Det drog på bra så jag hoppade bara på brädan, tjoff in i stropparna full power – fenan hann inte ens bottna av 95 pannor – det bara sköt på! Låg som scudmissil över det inre plattvattnet. Detta var hopparhimlen. Fina Styrbordsramper. Laddade bakåtar, som dessvärre överroterades, en patologisk defekt hos mig. Blir liksom både push och bakåt, på samma gång. Det spar tid. Men ger inte samma poäng. Majestätiskt värre, hm.

Hursom, vågridningen kändes grymt skoj, vinkeln och plattvattnet mellan seten gjorde underverk för ridningen, djupa svängar och dörren på glänt tillbaka, bitvis med tillräcklig returfart för ett skutt på vågkammen. Nice.

Lika mycket som jag gillar min Angulo True performance bom från Streamline för dess styvhet, hatar jag att landa med revbensbågen mot den i en misslyckad bakåt eller annat. Max Pain. Näbbade och fick en riktig slängkyss på hakan i viken – och medan jag plaskande räknade stjärnor, såg jag inemot stranden att en masttopp flexade intensivt mot en vågkam. Ett NP segel, någon laddade D U K T I G T inför ett hopp i min riktning! Såg någon, S-303 Bolminger, komma skjuten ur en kanon upp till 7-8 meter, f´kin hell! Han fäller sig i en delayed, och landar den grisigt snyggt, gör sedan en gest där han torkar svetten ur pannan och drar vidare…Warzone. Han kan hoppa, okay.

Motvilligt lämnar jag Apel för lunch och kommer tillbaka vid ett, ännu bättre! Surrade lite med Gbg Johan och Kate. Kate har en sjukt kool kidsbräda på 55 liter för dagen bestyckad med Freak 3.5, rippade på bra. Jag förmådde RRD-Magnus att ta nån bild på mig, vilket jag tackar för. Jojjo trivdes bra i förhållandena, och rippade järnet för att sedan hasta hem till annat. Alla var lyriska över seglingen och inramningen.

Kul att också återse LillJohn, S-84, i viken han rippar alltid hårt.

Nu är jag mentalt rustad för ett antal papperskvadd i kontorsskrivaren. Ses på vattnet dudes.

//Fredrik

[Show as slideshow]

123►

Smack 4.8 & Goya ONE 85

Drog till jobbet och åkte på en hemsk uppgift. Stå i ett tält och kontrollera prylar. Själva jobbet  var ju ok men tältet. Det smattrade. Fan, sluta påminn mig om att det blåser. Det är inte bara fördelar med att bo och jobba nära havet.

Arbetsdagen avslutades med gemensam friskvårdstimme. Några kollegor hade styrt upp en riktigt bra orientering längs havet. Terränglöpning är fett jobbigt, speciellt med 15 m/s motvind och synen av ett kokande kristallblått hav med feta vågor. Kontrollen längst ut på uddén kunde jag knappt läsa. Stod och tittade ut på vågorna och hur de vred runt uddén och dumpade hårt. Vaknade snabbt till liv igen. Run forrest RUN!!! Vi kom in på 56 minuter, klart bra för avsatt tid var 2 h. Det lönar sig att springa. Löpningen slutade inte för min del. Jag hade sträckan till bilen kvar.Duscha hade jag inte en tanke på, mitt mål var havet.

Börnade iväg hem för vätskekontroll, vidare ner till Apel. Scheisse, bra vinkel!!! Inte ofta det händer men nu var det dags. Fredrik berättade att han seglat i nära 6 h då jag riggade. Käften! Sånt vill man inte höra då man jobbar mot klockan. Avtagande prognos suger.

På vattnet blev man dock rikligt belönad. Så fort man få bra vinkel känner man sig som ett proffs. Man kanske skulle GO PRO? Nä, en film från Gopro:n får duga.

//Gurra

Smack 5.3 & Chilli 107 sen Goya ONE 85 & 4.8

Jag var hemma och vabbade (vård av barn, för er som inte har koll) och mådde allmänt dåligt själv. Inte pga sjukdom utan att det blåste 3.7 utanför och man är låst. Sånt är livet. Vinden och vågorna avtog enligt prognos och när jag äntligen kunde komma ifrån sent på eftermiddagen var det inte mycket kvar. Jag och Staffan körde lite 5.3 i tokonshore, men det var kul ändå. Man anpassar tricken efter vinkeln. Satte två shaka i rad på samma repa. Grym känsla. Efter ett tag ökade det rejält och smågrejorna åkte fram. Staffan visade förövrigt upp snygga cheeserolls och nått nytt halvfjolligt vågtrick. Kul att se men en shaka knäcker allt det där

//Gurra

Shaka

Passagen

Idag blev det lite oväntat Toröpremiär för min del. Anlände strax efter 10 och riggade 5.3. I brist på stor vågbräda tog jag freestylen. Väldigt små vågor men ändå sköj att vara tillbaka. Duktigt nöjd över att ha ställt en eslider längst ut åkte jag in och bytte till mindre bräda då den ”riktiga vinden” kom runt 16. I takt med att vinden ökade så kändes det tyvärr som att vågorna minskade något och jag bytte snabbt tillbaka till freestylen och slöra ner till Kärringviken. Borde egentligen riggat om till 4.7 men hade alldeles för lite krafter kvar för att ens tänka tanken. Efter drygt 4h surf och strålande sol hela dagen så blev det till att rulla hem.

//Filip

[Show as slideshow]

12►

…..ta in tvätten! – innan den flyger i väg med tvättlina och björkar uthus och hela skiten. Jo, det är sant, i ottan blåste det 3.7. Då snackar vi inte 3.7 utifrån en seglarvikt på 65 kilo och freestyleplanka, utan 95 pannors – minsta brädan du kan uppbringa -3.7! Viss skillnad där. Nåväl, sjögång som jag inte sett på bra tag nu, massiv tung och brant. En riktigt styv kuling således. En praktkuling. Jo, som vanligt med dessa förhållanden är nivån något lägre än normalt, ingen vill ladda fullt, utan de flesta slår av lite i de hektiska förhållandena. Man flyger rätt gött ändå. Hörde att just detta om nivån påtalades av duktige Basse, som inte heller han lyfte nivån på vattnet, det kom inga signaturbakåtar från honom heller;-). Han ville väl heller inte väcka arvsfrågor i förtid.

Vattnet var helt platt mellan seten med gräddigt cafe au le skum på ytan, ett tecken på att den allsmäktige Barristan verkligen bjudit till. Stackars Per J drog hål i sin RRD 70, och lånade därför min 84 liter Goya som han menade på svängde bättre än hans bräda – huruvida det stämmer kan jag inte uttala mig om – men onekligen ett gott omdöme. Däremot kan nämnas att Per J, lika med mig, svänger sämre än både RRDn och Goyan….

Fick på nåt sjysst hopp där jag kände lite höjd, och några bakåtförsök, men dock utan den där tekniken jag önskar jag behärskade. Sträcka framben, hålla tight med rigg och lugnt gå runt genom huvudvridningen när farten bromsats, knepigt.

Åkte och lunchade med Gurra, snackade lite surf och kulingvarning, åter till viken upp med 5.0 och 84 Goya. Tokonshore tyvärr, men hade några riktigt sköna vändor där jag bara tänkte – fan vad skönt med det mjuka draget av en 5.0a, skön flex, och så gutt att bara släppa på mellan vågorna på det toksläta vattnet. Den twitchiga och hysteriska känslan hos en spänd 3.7 är ju som bekant lite mer av och på….

Shit vilken grym dag, denna ”high” kommer att sitta i till kvällen, och i morn kommer det nya kickar. Kick it.

//Fredrik

[Show as slideshow]

12►

Åkte till Fisken i hopp om kvällssegling, tji fick man. Kom en duktig körare som lovade gott, väl framme var klanen redan uppe på däck och skakade bekymrat sina huvuden åt vinden som försvann. Några speedare riggade dock, men annars tunt som sagt. Lugnet före den berömda – om inte stormen så – kulingen kanske.

Åsa i ottan, Apel på morgonkulan, eller rentav Lejet i vargtimman…..spekulationerna var många, Surfpapporna Bolminger och Basse gnisslade sina tänder, och svarade något undvikande på spotvalen. Enighet råder emellertid i övrigt om att 4.2an inte bör glömmas hemma……See ya.

//Fredrik

[Show as slideshow]

Jag råkade ju utlova en film från lördagen också men tyvärr hade jag dåligt batteri från start. Således fastnade inte mycket på minneskortet, men här är en liten snutt från morgonen med 5.3.

//Gurra