Scary fun is the best

Det har blåst minst sagt bra nu och det har därför blivit en del seglat. Min kamera har blivit lite liggande också. Kommit in i andan att inte vara så rädd för vågorna eller stenarna för den delen heller, det känns uppfriskande. Rädsla är ju så återhållande på det roliga. Men inte alltid – ibland är det lite skrämmande en dimension till som ger egg åt roliga. T ex så började Mark Angulo prata med mig efter sessionen häromsistens, han frågade ”How was it out there?” och jag svarade att det var blåsigt som fan och enstaka riktiga vattenberg varpå jag summerade det som lite ”Scary-fun”, i brist på en mer träffande beskrivning. Han lutar sig då framåt - medan han lastar in sin singlefin!/Angulo på pickupen - och säger flinande ”You know what? – Scary fun is the B E S T !” följt av ett ”See ya”. Och visst är det så, det är i detta läge det kittlar extra och den skarpa närvaron får man inte på annat för mig känt håll. Känslan av att vara en storlek mindre än rådande förhållanden är ändå utvecklande och kittlande när man kommer upp hög och hel, vilket är att föredra framför att komma upp som en hel hög. Angulos levnadsöde och sköna revansch vittnar väl också om att han är en riktig spänningssökare. Parkbänken eller prispallen.



Ahhh, vilka bilder Fredrik!
Mycket bra. Här hemma är det unscary boring is the worst. Ska bli kul att se dig hemma igen. Saknar dig
Maui drömmen lever och frodas!
Tack boys och Gurra sitt inte och krama fram ”lilleskutttårar” nu….jag vet att du är hårdare än så?!
Bra jobbat Fredrik.. Härligt med lite vårpics, idag 4C och lätt regn..
Najz!
Och skönt att se Kai köra underhandsfattning på styrbord… då behöver jag inte träna bort det heller…
Apgrymt, som vanligt! Läckra bilder! Surrealistiskt att stå och snacka med Mark, efter att ha växt upp med Rigmarole o andra filmer för över 20 år sedan. För övrigt en av anledningarna att man ville till Maui från första början. Rock on!